The zone of proximal development översätts vanligen till proximal utvecklingszon eller den närmaste utvecklingszonen. ZPD är ett av de centrala begreppen i Vygotskys teoretiska arbete och i de efterföljande sociokulturella och verksamhetsteoretiska lärandetraditionerna. I en enkel mening brukar ZPD förklaras som den möjlighetszon som uppstår när ett barn, en ungdom eller en vuxen får hjälp av en mera kunnig lärare eller studiekamrat för att arbeta med en uppgift han eller hon ännu inte klarar av på egen hand (självständigt). ZPD förklaras ofta med ett av de mera berömda citaten från Vygotskijs arbeten: ”Det ett barn idag kan göra med stöd, kan hon eller han göra på egen hand imorgon” (Vygotskij, 1999, Tänkande och språk).
ZPD är dock ett mycket komplext begrepp och har av Vygotskys efterföljare vidgats och fördjupats på olika sätt. Centralt för Vygotsky var att barns utveckling är relaterat till de verksamheter han eller hon är delaktig i. Detta innebär att ZPD
uppstår/skapas i och genom olika verksamheter. Genom deltagande i verksamheter tillsammans med andra möjliggörs en kvalitativ ny kunskapsutveckling.
Begreppet ZPD är också sammankopplat med begreppet scaffolding som på svenska brukar översättas till stödstrukturer. Genom att i undervisning skapa stödstrukturer (fysiska och/eller tankemässiga) kan man öka förutsättningen för att eleverna ska kunna verka inom en proximal zon och därmed ökas förutsättningarna för elevernas kunskapsutveckling.